I dagens samhälle kan lyx definieras på olika sätt men har ni någonsin tänkt på att det finns en outtalad lyx som växt i samband med en ny typ av livsstil? Det har jag insett och jag väljer att kalla den för proletariatlyxen. Den enda sanna och folkliga lyxen som finns.

Allt handlar om en hälsosam dos av liberalism i sitt liv. Men glöm inte att hålla fast, och hårt vid dina socialistiska principer.

Du säger att du är en anti-kapitalist samtidigt som du har en förkärlek till neoliberalismromantik. Du spenderar säkert dina fredagskvällar på Dovas. Du har ett bankkonto vars saldo skiftar lika snabbt som en kameleont byter färg men framförallt besitter du ett kulturellt kapital. Du är i vetskap om att den finns en hierarki på gamla Dovas (numera Klostret) på Hornsgatan där de som sitter på nedre plan är dem med pengar och dyra märkeskläder. Medan dem som sitter däruppe kan kalla sig för peasants.

Bönor med ris, vegetariska dieter och Urban deli är en stor del av din matvänliga dag. Visst gör det ont att köpa den där bönpastan för 45 kronor , men vem ska annars vara lika cool som du? Miljömedveten och mån om sin egen personliga  utveckling och självförverkligande. Och glöm inte hållbarheten för den delen, du älskar ju second-hand. Samtidigt som du älskar sneakers från Adidas, Niké och New Balance (och låt oss låtsas att dessa inte var gjorda i Kina). Dyra skor hand i hand med en svart polotröja för 80 kr och ett par lite för stora Levis 501:or är din stilmässiga melodi och glöm aldrig det.

Jag har noterat detta eftersom jag själv tror att jag är en del av det. Jag älskar sassy socialists men blir lika glad som alla andra av att dricka Prosecco. Med andra ord tror jag att proletariatlyx kan jämföras med att tillhöra kategorin av att vara en champagnesocialist. Om vi således bryr oss om våra medmänniskor och sånt varför inte njuta av härligheterna som finns i världen – som brukar kallas för lyx. Flådiga middagar på rawfoodrestauranger, hamburgarställen där burgaren kostar mer än en påse från Ica. Låt oss aldrig skämmas mer!

Ett tydligt tecken på att denna lyx och denna livsstil är på frammarsch (mest p.g.a. den kreativa klassen – Heyy Richard Florida! Jag gör en kulturvetenskaplig referens) är just hierarkierna på Dovas. För att återkomma till just detta ämne med märkeskläder, det är ju inte direkt Michael Kors vi ser ser folk bära där utan mer Gosha Rubshinskiy eller Vetements.  (OBS! exkluderar inte mig själv från detta, I’m a big fan of Gosha). Som många vet har vi sett märken som i gamla Sovjet och även i förorter idag ses som tecken och en socialkod för lyx. I den meningen att kunna ha råd med ett välkänt märke återigen tillbaka till Adidas, Sergio Tacchini, Robe Kappa, Reebok, Niké och många fler är märken vars symboler och estetik har approprierats. Vilket i sig också har lett till att IKEA-påsen Frakta har kunnat bli en märkesväska som män och kvinnor slaviskt kommer att dö för, plastpåsar och spypåsar a lá Jil Sander och DHL-tröjor och kepsar som också verkat bli lag. Många bekymrar sig men jag tänker att detta även kan vara tecken på något annat. Om ingen vet vad lyx är i dagens samhälle och tiden är vår nya lyx. Kan det vara så att vardagliga ting speglar hur tiden och vardagen är den nya lyxen? Att vi har tid att disponera/ slösa tid, att ha tid att göra memes och filosofera om allt eller ingenting.

Kanske har folket numera övertagit idén om lyxen genom demokratisering, sociala medier och appropriering? Allt jag kan säga är att vi lever i en tid där den enda sanna lyxen är folklig lyx.

 

Länge leve proletariatet, och ha en glad första maj.

 

 

text: Rosa Cruz

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s